Land of Confusion
Utvärdering. Nu har jag bott i min lya i snart ett halvår. Utgångspunkten var:
1. Jag behövde en egen lägenhet
2. Jag hade aldrig bott själv
3. Jag hade en säng, kläder och lite prylar
Hur har det gått? För det första så var den här lägenheten löjligt lätt att få. Jag tänkte lägenhet, gick in på blocket och sedan var det klart och betalt. Har ju till och med förstahandskontrakt nu. Möblerna var ett roligt bekymmer. Allt löste sig hur bra som helst och jag har häpnats över hur snälla människor är. Jag har ju till exempel en soffa som inte ens är min, "visst får du låna den!". Människor har varit så hjälpsamma och snälla och det är häftigt att jag har mitt alldeles egna nu.
Aldrig bott själv, en sanning med modifikation. Jag bodde själv i två eller tre månader när jag just hade flyttat och var 16 bast och sedan dess har det alltid varit någon annan som jag bott med. Delat ansvar och när jag sedan fick allt ansvar, well, det märktes. Jag kan inte påstå att det är jobbigt alls. Men nu fattar man verkligen att ingenting gör sig självt. Spännande var dag.
Men om man ska sammanfatta så är jag bara så jäkla nöjd och glad. Jag fixat mitt eget hem efter mina villkor och jag känner mig hemma här också. Det är asnajs ju. Jag bara tänkte på det när jag stod och diskade nyss medan min soppa kokade. Hem, hem, hem, hem. Hem ja. Smaka på ordet. Hem. Det bästa är att jag får ha det såhär hur länge jag själv vill. Det är liksom inget jag lånar eller så. Det är bara mitt tills jag vill ha något annat.
/ Yohanna och byrålådorna
