Yohanna Bredén

Lollos min efter spektaklet, priceless!

 

Efter Harrys handlade vi en sväng på Willys. Vi satte oss utanför på glader-stenen och surrade litegrann. Då utspelar sig följande:

En man, betydligt äldre kommer fram och säger till Lollo: Vill du köpa något?
Lollo (som hör lite dåligt, men det visste ju inte han), säger ganska högt: Ursäkta? Köpa vad? ... Jaha, oh gud nej!

Varpå karln sticker fortare än kvickt. Tror att Lollos omedvetna odiskreta sätt med tanke på hans ärende satte fart på honom. Och nu till sensmoralen, vem fan står och dealar knark utanför Willys en onsdagkväll? I Skövde? För jag menar, det var nog inte sommarreashcampo från Kicks som han ville kränga på oss. Dumjävel.

Ursäkta franskan.

Kommer du och räddar mig om det händer något?

Jag: Absolut! Jag tar med mig min.. hatt.

Det är osäkert exakt vad jag skulle göra med hatten vid ett eventuellt hot. Men tanken är fin. Har man en hatt har man allt.

Haha, sjuk dag på jobbet. Jag hittade en samling människor som gillar skämt som inte riktigt är pk lika mycket som jag. Skrattade som en fnittrig 14-åring efter den 2,25'a cider. Det minst grova var det här skämtet som man mycket väl kan skriva ut, bara en ordvits egentligen. Men det andra, nha. Vi ta't mellan fyra ögon.

Vilken sorts bil kör en lyxprostituerad?
Svar: Ford Escort.

Klockrent.

I mina ägor har jag ett brev som är ungefär 50 år gammalt. Och språket lika så. Men det är så intressant och roligt så jag delar med mig av'et. Det är adresserat till Fru Elina Lindberg.

"Hej!

Den som spar han har, heter det ju och det måtte ju slå in i detta fallet. Nu har du ju blivit ny-farmor igen så jag tänkte att du kanske behölver slanten till en ny hatt för å fira händelsen. Jag hörde av Eivor att Karin gett sig iväg till Norge för att vara i närheten av fäste-mannen, Hon är icke buskablyg Karin utan hon verkar veta vad hon vill. Om alla vore lika företagsamma hade vi kanske mindre många ung-mör. -
Jag har så mycket att göra på kontoret att du kan icke tro. Sigrid och jag är ensamma. Ja landsfiskalen är förståss hemma. men han räknas liksom icke. Två av personalen har de skickat på andra distrikt och det är ju icke klokt. - Jag har fått en förfärlig halsbränna på kuppen så jag har väl stress i magen. Du skall då icke tro att det är något annat där. Mest förargligt är, att jag nästan icke törs dricka kaffe ty då skulle jag nog kunna tända eld på "ut-andningen".

Hälsningar (ett namn som inte går att tyda, Märtha kanske?"

Frågan lyder, vad är då bäst med brevet?
1. Är det slanten till hatten?
2. Hur Karin tar sig för?
3. Användandet av ordet "landsfiskalen"?
4. Vad som egentligen finns i magen på Märtha?

Underbart, hursom. Hur språket används och vad man egentligen pratar om. Undrar hur brevet skulle sett ut nu 50 år senare?

Mamma: Ja, och hon skickade ju pengar eftersom hon var så glad över att du blev facknödig.
Jag: ...
Mamma: Oj, haha, vi där ska vi nog inte översätta det där.
Jag: ... (och ungefär där föll poletten ner. Sedan skrattade jag så att jag säkerligen skulle kunna åberopa mentala skador).

Hur det än verkar, jag och mamma synkar när det gäller humorn och det är ibland de små nyanserna som är som roligaste. Och jag hade förresten ett väldigt behövligt och bra samtal med min kära mor. Ibland är hon som en uppslagsbok. Puss på dig!

Random: Jaså? Vad har hänt?
Jag: Jag har stressrelaterad magkatarr.
Random: Jaha.. hur gammal är du?
Jag: 22?
Random: Jag var 20 år när jag fick det första gången. Jag vinner.
Jag: ??? Okej, jag var 14 någonting när jag fick det första gången. (Inte samma, men samma symptom).
Random: Jaha, okej, du vann...

Sen när är det en tävling om vem som kan må sämst först? Just ikväll hade jag helt velat förlora faktiskt, om det nu är prestige i sjukdomar.

Ps. Jag tror dock inte att personen menade det så. Men läser man bara konversationen så är det ju lite dumt. Visst ska man väl och vill må bra va?

Random: Var kommer du ifrån?
Jag: Norrland.
Random: Men.. vad fan gör du i Sverige då?

Jag pratade med en oerhört inspirerande och egen människa i går och det gjorde mig enbart glad. Denna människa sa till exempel att "tjejer gör sig dummare än vad de är för att få killar. För männen.. pojkarna, känner sig hotade av självständighet". Nu var det ju inte jag som sa det men jag måste hålla med på en del punkter. Så mitt mission, nu när jag tänker på det, är att jag inte ska dumma ner mig i alla fall.


Vidare så diskuterade vi invanda könsroller, hur ofta man egentligen måste ha på mobilen samt vad den där lilla tanten som vi alla blir kommer komma ihåg när hon är gammal.


Ny input, jag gillar!

Eftersom vi människor har talets gåva så uppstår det ofrånkomligen väldigt roliga konversationer. Så jag gjorde en helt ny kategori för det. Så tänker jag att jag skriver ner dem och sedan kan jag förtydliga vad jag uppfattade var roligt. Jag antar dock att det bara är jag och den som var med om det som kommer att förstå det riktigt roliga, internskämt är ju internskämt menar jag.


Jag och Lollo, Willys. (Inte en helt korret återgivning, men poängen består)

Lollo: Men du din ekologiska.. Du handlar bara sånt. (säger hon när jag lastar upp mina grejer på bandet)
Jag: Jaa, det känns ju lite bra i själen så.
Lollo: (Tittar eftertänksamt på sina grejer) Och jag köpte bara pizza och chips.. Men jag köpte schampo i alla fall, då blir jag ju fräsch!


Sensmoralen lyder: Att själv vara ren är det första steget mot ett bra miljötänk. Man har redan där gjort försurningen i sjöarna och klimathotet en tjänst.