De där dagarna
Andra Avenyn, bild lånad av expressen.
Är det bara jag som har de dagarna som kan se ur såhär: Man vaknar och är ledig. Tar sig upp hyfsat tidigt och trampar runt i morgonrock en timma längre än vanligt. Slökollar datorn, kikar igenom posten, lagar lite mat. Helt plötsligt är klockan 15:00 och efter en stund lägger man sig på soffan av okänd anledning. Nu var det för att det ringde då, men i alla fall. Efter avslutat samtal somnar man och vaknar vid 18:00-snåret av ett annat samtal.
Sedan stiger man upp och sitter vid datorn som en apatisk flyktingunge tills klockan är 22:26 och inser att man har fördrivit hela sin lediga dag genom att titta på Andra Avenyn? Var tog alla projekt vägen? All städning? All spontanitet om kvällsbio? Allt häng? Allt göra-saker-som-man-aldrig-hinner-annars?
Just nu känner jag mig fruktansvärd kass, att jag har haft en sådan oproduktiv dag. Men äsch, det skiter jag i. Härmed. Visst behöver man sådana dagar? Ta igen sig litegrann? Jag kommer inte ihåg sist det skedde. Var ju dessutom ledig, så jag förstår inte varför jag bråka.
Planen; fortsätta ta det lugnt, läsa lite och somna såsmåningom.
Man BEHÖVER sådana dagar, jag saknar dem, har dem aldrig, GAH!
