Yohanna Bredén

Kommer ni ihåg när ni var småkids och fick höra om den gyllene reglen? Något i stil med; "som du vill att andra ska vara mot dig, så ska du vara mot dem". Man hör det, processerar det i sin lilla hjärna som ännu inte hunnit med pubertetshormonerna och tycker att det låter bra. Som ett karmakonto för den lilla människan.


Så växer man upp och tycker att det stämmer ganska bra överens med vad man själv har för principer. Och så kan man ju tycka att det är lite av en win-win-situation. Om man är snäll så är andra snälla. Är man ett as så kan man inte förvänta sig att få mycket tillbaka.


Men jag har, det här året, upptäckt en paragraf till reglen som de glömde att informera mig om när jag gick i andra klass och var den enda som kunde stava fjällskivling. Nämligen det att visst, regeln finns. Men man kan i nio fall av tio inte räkna med att den fungerar för en del av mänskligheten är sedan förr redan så körda i sin hjärnbalk så det finns inget hopp, typ.


Jag vill dock inte låta cynisk eller bitter, mer som en realist. För jag är alldeles för naiv för mitt eget bästa ibland.