Yohanna Bredén

Kommer ni ihåg när ni var små och tittade på äldre människor? 22 var en stor ålder i mina ögon, lite - wow! Efter det kommer 25 och sedan 30 och sedan rullar det bara på. Och tanken slog mig, jag fyller 22 nästa vecka (!). Jag har ingen åldersnojja, rynkor är roligt! Men jag har bara inte hunnit med! Har känt mig som 17 år de senaste veckorna och någonstans i mitt medvetandecentra vet jag att jag är ju 21. Men alltså, för fem år sedan gick jag gymnasiet och bodde på skolgatan. Då var jag en liten skit som inte har någon aning om hur världen egentligen fungerar.

Det är dock bra att bli äldre, i mina egna fördomar så tar folk en på större allvar om man är äldre. Och jo, jag var på riktigt, jag börjar få skrattrynkor, det ni! : )

Och, till min födelsedag. Det är passande nog en fredag och jag tänker att istället för att önska mig grejer (kommer ändå inte på något som jag vill ha och en kram är så mycket bättre, det gäller dig också mamma :) så ska jag se om jag kan samla ihop armén och fara ut och äta någonstans. Eller, eller! Bjussa på mat här hemma hos mig! Det känns nästan bättre och mer avslappnat. Eller? Pettan! Åsikter? Och kan du nästa helg?